Jag började somsagt rida för ca. tre år sen. Minns inte så mycket från de första gångerna, men jag minns en sak klart: Jag trodde verkligen inte på det jag gjorde. Så fortsatte det några år & det var bara för någon månad sen jag började ta tag i det, tänka på allt det posetiva, behålla lunget & tryggheten, tro på vad jag gör. Trots att mitt självförtroende sviktat så mycket har jag ändå vågat en del. Jag har hoppat en 60 cm hinder med ett leende på läpparna & ändå övervunnit min rädsla. Satt & tänkte på om jag skulle hoppa Winny nästa vecka. Först tänkte jag bara, nej, nej, nej, men sedan vände mina tankar. Jag måste ju i alla fall försöka! Känns det inget bra, fine, då ställer jag mig & lär mig genom att titta på de andra! /Emma